Fanny och Simon. Två människor så varma och härliga att inte ens hällregn kunde dämpa deras dag. När jag kom fram till Rönnås Lada den morgonen möttes jag av smått kaotiska förberedelser – paraplyer som letades fram, skor som snabbt byttes mot gummistövlar och nervöst fnitter som överröstade regndropparna mot taket. Vigseln fick planeras om från ute till inne. Det var så typiskt bröllop: lite lätt stress, spontanitet i form att tänka om och massor av kärlek.
Men det var ändå något med regnet som formade dagen så fint. Fanny försökte ta skydd bakom paraplyet som inte gjorde mycket nytta då det blåste hårda vindar och Simon stod där med ett så lugnt leende att man nästan glömde att vädret försökte stjäla showen. När dagen väl satte igång, blev det tydligt – det här skulle bli ett bröllop fyllt av ögonblick att minnas för alltid.
Låt mig ta dig med till den härliga röra av kärlek, regn och spontanitet som var Fanny och Simons dag.
Det var bara timmar kvar till vigseln när det blev uppenbart – regnet tänkte inte ge med sig. Planerna på en romantisk utomhusceremoni bland fälten fick snabbt ändras, och en nästan filmisk energi fyllde Rönnås Lada. Lokalens arrangörer tillsammans med toastmadame och toastmaster slöt upp som ett väloljat team, och med en mix av skratt, beslutsamhet och ett uns nervositet började de göra det omöjliga möjligt.
Loftet i ladan, som från början inte skulle nyttjas alls, förvandlades snabbt till en intim ceremoniplats. Bänkar flyttades, ljusslingor och blomsterarrangemang justerades, och på något magiskt sätt blev allt klart i tid. När gästerna började samlas under det rustika taket blev det tydligt att detta inte bara var en nödlösning, det var precis där Fanny och Simon skulle säga “ja”.
Det blev en vigsel som ingen hade kunnat planera i förväg, men som kändes helt rätt. Regnet utanför skapade ett stillsamt bakgrundsljud, och loftet fylldes av en närhet och värme som gjorde stunden ännu mer oförglömlig.
Efter en känslosam vigsel på Rönnås Ladas loft var det dags för Fanny och Simons porträttsession. Men regnet hade inte gett med sig – tvärtom. Det öste ner med sådan kraft att det kändes som om himlen ville göra sig påmind, och vinden lekte vilt med Fannys klänning och hår.
Vi höll sessionen kort, eftersom regnet gjorde det svårt att stanna ute länge. Med paraplyer i högsta hugg och snabba rörelser hittade vi några skyddade hörn vid ladan. När vi var klara var vi alla genomblöta, men det spelade ingen roll. Bilderna vi fick var inte perfekta i traditionell mening, men de var bättre än så. De visade på styrka, spontanitet och hur vackert det kan bli när man accepterar, släpper taget och tar dagen för vad den är.
Efter porträttsessionen samlades gästerna på Rönnås Lada för middag, där regnet fortsatte att spela en lugnande melodi mot taket. Det fanns något nästan magiskt i stämningen – paraplyer torkades av och klänningar puffades till, men ingen verkade bry sig om vädret längre. Gästerna skålade med bubbel och småpratade i ladan, som fylldes med ett varmt ljus från stearinljusen och ljusslingorna som dansade i taket.
Runda bord dekorerade med enkla men eleganta detaljer – trä, linne och gröna inslag av vildblommor – skapade en rustik och romantisk atmosfär.
Under middagen höll toastmadame och toastmaster i trådarna med en blandning av hjärta och humor. Tal, fyllda av minnen och kärlek, avlöste varandra, och skratten ekade mellan de gamla träväggarna. Regnet utanför förstärkte den ombonade känslan, och värmen i ladan gjorde att man glömde allt utanför.
Kvällen fortsatte med en middag som var lika god som den var hjärtlig. Fanny och Simon satt med tindrande ögon medan de lyssnade på familj och vänner som berättade rörande historier.
Efter en middag fylld av skratt och känslosamma tal hände något som ingen hade väntat sig. Regnet, som envist hade hållit i sig hela dagen, började sakta avta. Precis när solen höll på att sjunka mot horisonten sprack molnen upp, och himlen färgades i mjuka nyanser av guld och svagt, svagt rosa. Det var som om vädret bestämde sig för att ge Fanny och Simon en sista överraskning.
Vi smög ut från festen för en spontan, sen porträttsession. Marken var fortfarande fuktig och luften doftade av regn, men ljuset… det ljuset var magiskt. Fanny och Simon rörde sig avslappnat på grusvägen och fälten runt omkring, nu mycket mer i sin egen bubbla än tidigare. Vinden drog fortfarande lite i Fannys klänning, men det förstärkte bara känslan mellan dem två och den dramatiska kvällshimlen.
Fanny och Simons bröllop på Rönnås Lada är en dag jag kommer bära med mig länge. Från den blöta och smått kaotiska morgonen till den magiska kvällshimlen, blev deras dag en påminnelse om att det oväntade ofta gör stunderna ännu vackrare. Jag känner mig så tacksam över att ha fått fånga deras kärlek i en miljö som är lika charmig som Rönnås Lada själv. Om ni inte har kollat in denna fantastiska lokal än, kan ni läsa mer om den här.
Om ni planerar ett bröllop och söker en fotograf som vill fånga er dag precis som den är – regn, skratt, tårar och allt däremellan, så vill jag gärna höra från er. Klicka här för att komma i kontakt med mig.
Jag har alltid haft en fascination för hur känslor berättar historier, och det var det som först ledde mig till bröllopsfotografins värld. Från den djupa kopplingen mellan två människor till de djärva linjerna i icke-traditionella bröllop, det fångar mig på ett sätt jag inte kan beskriva.
Min stil lutar åt ett dramatiskt uttryck med rörelse och glädje, med stort fokus på genuinitet, värme och själ. Inspiration hittar jag i musik, film, mindfulness, naturliga inramningar och allmoge.